Nu har det börjat hända saker igen och denna gången är det tack vare att media äntligen har gjort en god insats.
Det är TV2 som har nystat upp ett ämne som berör oss alla. Fokus riktas mot ovetande poliser, politiker, (olaglig?) amerikansk* övervakningsverksamhet och eventuella följder allt detta kan få i relationen Norge – USA.
Vi har inte fått alla fakta på bordet, bara så att det är sagt, och det finns heller ingen riktig garanti för att vi kommer få höra hela sanningen. Detta kan bli en karusell av mediavinklingar & politiker/poliser som tar på sig ansvaret för att backa upp någon annan. Men det är minst sagt spännande!
Jag ska inte sitta här och spekulera alltför mycket om vad som har hänt i ett så tidigt stadium som det verkar vara, men det finns några saker att tänka på.
Att vara NATO-medlem & allierad med USA är något som gynnar lilla Norge. Självklart vill vi bibehålla den känslan av trygghet.
Men oavsett hur lite/hur mycket pro-USA, pro-Israel eller pro-Whatever jag eller partiet jag sympatiserar med är, så försvinner inte mina kritiska egenskaper för det. Man ska kunna syna även sina egna! Att inte utreda det som verkligen har hänt ordentligt, bara för att man är rädd för att relationen mellan två länder kan påverkas, är fel!
Vi (med det menar jag egentligen Norge) är FEGA! Vi är ett fegt folk. Vi är rädda för förändringar och vi är rädda för konsekvenserna av val vi tar.
“Vänskapen” mellan USA och Norge har funnits där länge. So what? Glöm inte bort, att precis som i mänskliga relationer, så är det inte alla vänskaper som är eviga. Vissa är eviga, men inte lika starka som man en gång trodde. Man kan även vara oenig med en vän. Andra växer man ifrån helt.
Se bara på socialismen i Norge. Den har också funnit här länge. Den är en evig trotjänare av folket. (Eller var det tvärtom?)
Och se på oss. Vi lever fortfarande i världens rikaste U-land. Utan egna viljor & meningar. Men vi klagar inte. För det finns fortfarande ett överflöd av pengar.
När är det egentligen dags för oss att stå på egna ben som individer? Skulle det kunna vara när alla människor blir fria att nå sina livsmål & drömmar utan totalt meningslösa restriktioner & avgifter? När vi inser att den übergenerösa välfärden vi idag så fint spenderar landets pengar på egentligen är en felsatsning, då den varken ger individuell valfrihet eller stimulans av näringslivet (ingen ordentlig satsning på norsk företagsväxt eller kompetens och inga fler reella arbetsplatser). Inte ger den personlig motivation, eller nöd, till att söka jobb heller, då pengarna lika gärna kan komma från NAV utan att jobba.
Hur investerar vi istället i både den norska medborgaren & landet vi bor i? Där “alla” är “rika” och inte behöver leva på bidrag. Bara det i sig skulle antagligen ge en lyckligare befolkning. En befolkning där idag alltför många knarkar ner sig på heroin för att glömma misären de lever i. En lycklig befolkning är förövrigt något som den nuvarande regeringen tror de kan köpa sig med skattepengar. FAILURE!
Sann lycka kommer innifrån. Där vi som individer får chansen att utvecklas & göra det vi trivs med & är bra på, för att bidra med till samhället vi lever i.
När får vi då den här ändringen? Jo, det ska jag säga dig.
Det är när liberalismen segrar det!
Blev ett litet sidospår där, men ändå inte. När är det egentligen dags för oss att stå på egna ben som nation? Är det när vi får klartecken från USA?
Jag är emot “generell övervakning” och det skulle inte förvåna mig om jag blir övervakad p.g.a en samhällskritisk blogg. Jag gillar det inte, men jag gör ingenting åt det.
Jag har valt att ha en anonym blogg. Det räcker för mig. Jag vet att det är väldigt enkelt för myndigheterna att få tag på information om mig & även övervaka mig. Speciellt när jag yttrar mig kritiskt mot de som styr landet. I vissa andra länder hade jag kunnat bli fängslad eller mördad för det. Leve västen!
Jag vet att jag skulle kunna vara mycket mer “anonym” om jag ville. Men som sagt, en anonym blogg räcker.
Självklart skulle jag kunna gå till de suspekta somaliska internetcaféerna som det finns gott om här i Oslo, varje gång jag skulle vilja skriva i bloggen. Då skulle jag inte lämna så många spår efter mig, men helvete vilket styr…
En annan lösning hade varit att ändra MAC-adress på mitt nätverkskort, hacka någon grannes trådlösa nät och därefter surfa via proxies, för att återigen inte lämna några spår efter mig, när jag ska posta något på bloggen.
Men jag gör det inte.
Av 2 anledningar:
1. Jag är en laglydig medborgare så jag har ingenting att dölja. Det enda jag döljer är mitt namn.
2. Jag lider inte av den amerikanska* paranoian.
Relaterade artiklar finner ni här: VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VL, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2, TV2
För er som vill hålla er uppdaterade, så finner ni min facebook-profil här: http://www.facebook.com/profile.php?id=100001027885652
*= USA
Dette var omtrent det eneste veloverveide innlegget jeg har sett i denne saken. Men vi er jo vant til det; er USA innblandet, er hylekoret straks på plass. Jeg er enig med deg: har man ingenting å skjule er det ingen grunn til panikk.
Dette er langt fra en spionasje sak som er krenkende for noen, SIMA registeret er et register som kartlegger alle typer nettverk, tentative risikogrupper og definitive risikogrupper. Det kan ligne på profilering, men det er en lovlig måte å forutse bevegelsene på ytterliggående grupperinger og deres nettverk som er viklet inn i det sivile samfunn gjennom ideologiske og frihets organisasjoner.
En må jo også kartlegge de “kanalene” som strekker ut til det sivile, der uvitende kan bli rekrutterte til ytterliggående grupper for så og bli ledet til å begå en handling av mindre heldige arter.
Hvordan skal vi verne oss mot sånne grupperinger uten å la våre maktapparat kartlegge hvem som er farlige og ikke, eller skal vi uaktsomt lene oss til det åpne samfunn og la organiserte innenlands og utenlandsborgere fritt få utfolde seg, drive med maktdemonstrasjon med å trappe opp bevæpnede på politistasjoner “og melde sin tilstedeværelse”, danne våpenlagre, fylle våre nettsamfunn med konspiratorisk usakligheter for å påvirke våre ungdom til misantropi og protesthandlingen som vold eller rus.
PST, sitter i et tverrfaglig og sikkerhetsmessing paradoks.
Sikkerheten er av og til vernet av at handlinger improviseres, fremgang skapes uten tøyler og med hemmelighold. Internasjonalt sikkerhets samarbeid forståes best av de instansene som samarbeider, kunsten er bare å forklare politikere at enkelte lover sperrer muligheten for slikt arbeid. Men det lar seg ikke gjøre med popularitetsjakt og habilitet.
Praktisk sett så har dette vært nødvendig, men dog en innenlands juridisk politisk katastrofe..
Om dette var uvitende eller holdt fortrolig med hensikt av ringvirkninger. Så har dere min støtte.
Tror ikke befolkningen forstår hvilke påvirkninger slike ytterliggående grupperinger har på samfunnet, i form av assimilering, sammensmelting av kulturer og alternative ideologiske grupper. 1% begrepet gjelder jo også hos de!
Overvåkningssaken utmerker seg ved den solide konsensus mellom samtlige partier, også Fremskrittspartiet. Denne innlemmelsen i den venstreorienterte agendaen så vi første gang da Frp sluttet seg til fronten mot Datalagringsdirektivet. Dermed ble justisminister Knut Storberget stående ensom tilbake på post, en situasjon han trives dårlig med.
Samtlige partier har nå lagt seg til en språkbruk der “personvern” og “rettssikkerhet” står i motsetning til amerikansk politikk. Det er denne koblingen mellom ord som er interessant. Den viser at begrepene ikke har en saklig gehalt, men inngår i en politisk sjargong med tydelig front mot USA. USA er blitt synonymt med “overvåkning” og “kontroll”, en stat som tar seg til rette, slik det står på forsiden av Dagsavisen.
Det dynges på med stoff som synes uuttømmelig. NRKs tidligere Washington-korrespondent Jan Espen Kruse kunne imorges fortelle at USA har 200 etterretningsorganisasjoner, så mange at selv ikke myndighetene har kontroll eller oversikt. Igjen blandingen av noe forvokst, uansvarlig, overmektig. Dette er stereotyper som tyskerne dyrket om USA på 20-tallet. Kultiverte mennesker som Thomas Mann skrev om USA som sivilisasjon, men ikke kultur. Disse forestillingene er seiglivede og dukker opp igjen som sjablonger i den norske debatten.
Det skjer post 9/11, i terrorens tidsalder. Men det synes ikke å affisere de norske aktørene.
Politisk redaktør i Aftenposten Harald Stanghelle og professor i amerikansk historie Ole Moen lot munnen løpe av med seg om amerikanernes paranoia på Dagsnytt Atten igår: – Paranoiaen og mistenksomheten har alltid ligget der, helt siden landet ble grunnlagt, og etter 9/11 eksploderte den. Amerikanerne forstår ikke så mye av verden, de reiser ikke, mange har ikke pass. Det er synd på dem. Igjen et innslag av karikaturen av amerikanere fra 1920-tallet, som var med og danne det sentiment som ytre høyre bygget videre på. USA hadde ikke noe å tilby. De hadde bare maskiner, ikke kultur.
Vi er nesten der. Alt pratet om USA som “vår nærmeste allierte” klinger hult. Det er nok nærmere sannheten når man bruker begrepet “fremmed makt”.
Ifølge SVs Bård Vegar Solhjell er det ingen forskjell på om det er Kina eller USA som krenker norsk suverenitet. De skal behandles likt.
Man stiger til værs på en bølge av varmluft, som er ens egen retorikk. Man forveksler retorikken med virkeligheten. I den retoriske verden står Norge for “rettssikkerhet” og “personvern”. USA står for den forvokste paranoide stormakten som ikke har noen som setter grenser for seg. SV hadde i sitt partiprogram at USA utgjorde den største trusselen mot verdensfreden. De andre partiene er nesten under samme paraply. Man deler en del av de samme forutsetningene og forestillingene.
I den verdenen står Norge for prinsippene. Samtidig som vi forsvarer vår suverenitet. Man blander nasjonal stolthet og selvråderett inn i det som egentlig er en politisk fortolkning av “prinsippene”. Dette merker ikke folk, og de kjøper “suverenitetstanken”. Hvem vil ikke forsvare selvråderetten?
Men dette skuespillet har pågått lenge nok. For det er nettopp det denne “oppsetningen” ikke gjør: Den truer selvråderetten. Den skader nasjonale interesser.
Den politiske bøtteballetten skjuler eller nekter å ta stilling til at prinsipper kolliderer: Det er bare i den enøydes verden at man kan ta parti for rettssikkerhet og personvern og dermed til enhver tid vite hva som er riktig.
Slik høres det ut på politikere, professorer og journalister: Fasit foreligger, og den sier at USA har forsøkt å danne et parallelt overvåkingssystem utenfor norsk viten og kontroll.
Norge er et liberalt samfunn. Det er også USA. Hva består forskjellen i?
Forskjellen består i at den herskende eliten i Norge lever i en verden der man kan si ja takk, begge deler.
Man skal ikke være spesielt oppvakt for å forstå at høy innvandring og ekstrem individualisme går dårlig sammen med behovet for og muligheten til å forebygge terror. De befinner seg i motsatt ende av spekteret: 95 prosent av alle asylsøkere hiver papirene, vi aner ikke hvem de er. Enkeltmennesket har en frihet både fysisk og virtuelt som savner sidestykke. Det stiller kontrollorganene overfor nærmest overmenneskelige oppgaver.
Likevel later den norske eliten som om den beste av alle verdener fortsatt er mulig.
Det tror man ikke i USA. Der har man innsett at det må inngås kompromisser. Man kan ikke få i pose og sekk. Personvernet til den enkelte må vike for fellesskapets interesser og sikkerhet.
Hvis norske politikere fikk samme spørsmål stilt skarpt, ville de også velge fellesskapet. Men det er bare til festbruk. I praksis har man bygget et selvbilde av Norge som annerledeslandet som ofrer seg for det godes sak, som ikke gir etter for fristelser til maktbruk, som beskytter ofre, selv om det skulle være en mullah Krekar, og som derfor er lovet en plass i himmelen, dvs. FN.
Ole Brumm rusler rundt og sier ja takk begge deler. Det finnes andre ord for det enn idealisme. Latskap, bekvemmelighet, puslethet, feighet, slapphet og treighet, og en rekke andre på samme skala.
Ole Brumm kan fortsette livet i Hundremeterskogen fordi Uncle Sam er på post. Men det er ikke sikkert at Sam er like interessert i oppgaven hvis han stadig blir angrepet og kritisert.
Det er dette som er den norske elitens problem: Den har forelsket seg i en retorikk som gjør USA til the bad guy. Det er grenser for hvor mange ganger man kan sparke USA på skinnleggen uten at det får konsekvenser.
Venstresiden er døende. Men den har klart det kunststykke å plante en religiøs-politisk forestillingsverden inn i det politiske sentrum, der den har mutert til en salig blanding av selvgodhet, fariseeisme og dumskap forkledd som idealisme. Siden importen kommer fra venstre, følger en nisse med på lasset, en god dose aggresjon mot vår egen kultur og identitet. I dagens verden betyr det en åpning for ondskap.
Man kan si mye om amerikanerne, men de har i det store hele holdt ondskapen på utsiden. Når de plumper uti, er de i stand til å dra seg selv opp etter hårene. Vi derimot er blitt blinde. Vi er omgitt av tussmørke.
68′erne er på vei inn i solnedgangen, og de har denne ubendige trang til å “fullføre”. De vil ikke dø, 68′ere tror de skal leve evig. De er de ultimate herremennesker. Denne protest mot eksistensen, mot livets gang, gir seg bisarre utslag når de nærmer seg avslutningen. Det har hele tiden vært et mørkt element på venstresiden hvor man følte dragning mot Mørket, og nå hvor de selv står på randen av utslettelse, er det som de egges til å angripe forsvarsverkene i vår egen kultur.
Men Norge er ikke deres. Det tilhører ikke dem.
Veldig bra blogginnlegg og svar her! Jeg ble nesten litt rørt her jeg satt:) Jeg er nemlig så glad i voksne reflekterte, balanserte og intelligente mennesker. Men de er faen meg few and far between.
Så det finnes håp!
Alle yrker, uten unntak, gjør småfeil av og til. Hvis denne overvåkningen viser seg å bære preg av dårlig samarbeid/informasjon så går det nok grei likevel. For USA ER vår beste venn!! Make no mistake about it!! Ville dere heller levd i kommunistrøde russland/sovjet eller kina? Neppe!!
USA er våre venner. Om de hadde søkt om lov til denne overvåkningen så hadde de sikkert fått det. Hvorfor ikke? Vi samarbeider. De hjelper OSS!!!
Så til dere kommunistjævla 68-pissgenerasjons-hippiesyretrippende-shichofuckingsfrene-antinorske-Quislinger: STEP ASIDE! Slutt med politiske geriljataktikk ala dette pr-stuntet. Det er kun det det er! En ingen-sak!
Men dere skal opponere mot det gode. Det er innebygd i dere. Hvorfor? Kan dere ikke snart vokse opp?
Eller dø?
En av de bedre bloggene denne.
Overvåking er nok desverre noe som vi i fremtiden bare må venne oss til. Den naive pappa gutten Jens og co skal bygge det nye Norge som jeg frykter blir et eldorado for eksktremister og kriminelle. Vårt fedreland kommer nok til å trenge en overvåking som får de gamle komunist landene til å ligne en speiderleir.
Ja, og det er faktisk slik at selv paranoide kan bli forfulgt.